Att uppfostra sina barn i Sverige är något som kan skilja sig ganska mycket från vad många är vana vid i sina hemländer, speciellt om man kommer från länder långt bort från Europa, både geografiskt och kulturellt.

Barnen brukar ofta vara mer flexibla än sina föräldrar och integrerar ofta relativt snabbt i samhället då de går i skolan och kommer i kontakt med det svenska samhället på ett helt annat sätt.

Genom dessa så kallade kulturkrockar kan föräldrar behöva hjälp att förstå vad som egentligen är okej och vad som inte är det. Vissa saker som i hemlandet var helt okej kan vara absolut förbjudet i Sverige. Barnaga kan vara ett sånt exempel.

Ett annat exempel som många upplever handlar om religion och tro. I Sverige finns otroligt många ateister och många troende som inte aktivt utövar sin tro på samma sätt som i många andra länder där tro och religion är otroligt viktigt.

Att uppfostra ett barn och själv försöka väga fram och tillbaka mellan rätt och fel är aldrig lätt. Det är extra svårt när man själv försöker förstå och hantera en kultur så olik sin egen. Att då försöka uppfostra ett barn som kanske tar åt sig den nya kulturen på ett sätt som man själv aldrig skulle ha gjort är svårt. Barnet ska ju ändå växa upp i det nya landet och behöver kanske ta åt sig av ett nytt sätt att tänka och agera.

Föräldrarna kan få råd och stöd från olika ideella föreningar och program från kommunerna i sitt föräldraskap och förhoppningsvis kan det bli lyckat för alla, både föräldrar och barn, att integrera sig i sitt nya hemland.

Det finns ju ofta väldigt mycket bra från andra kulturer som man också kan ta med sig för att ge sina barn en så bra uppfostran som möjligt, det blir lätt att man från svensk sida tror att man har hittat något bättre än allt annat, men så är inte alltid fallet.